josefine johansson

Nu är det dags att jag skriver om en sak som ingen annan verkar ha uppmärksammat eftersom jag aldrig har läst om det någonstans. Det är ingen nyhet att min pappa är hissmontör (och min bror och min kille och min svåger) och att han varit med om ganska mycket i hissväg under alla sina år i branschen. Men på senare tid har han informerat mig om liknande incidenter ett flertal gånger och jag blir alltid lika illa tillmods när jag hör dem.

Han ringde mig precis och berättade att han nyss åkt på ett jobb i Haninge där fönstret till schaktdörren (den dörr man öppnar från trapphuset) hade slagits sönder. När han kommer till platsen är fönstret krossat och det är blod på flera ställen och han undrar givetvis vad fan det är som har hänt. En person som bor i huset berättar då att en grannes hund fastnat på insidan av dörren när husse/matte går ut och blir hängande i schaktet när hissen åker ner till bottenvåningen. Ja. Detta är sant. Husse/matte kliver ur hissen och tänker inte på den lilla hunden som förmodligen inte följer med i sitt rullkoppel och hissdörren går igen. Som tur var lyckades några hjälpas åt att slå sönder glaset till dörren och hålla i den lilla hunden (i detta fall en chihuahua) tills brandkåren kom. Hunden klarade sig denna gång.

För någon månad sen åker pappa på ett liknande jobb då ett barn varit ute med sin hund. Hen har rullkoppel på den lille varelsen och denne blir kvar i hissen när de automatiska dörrarna går igen. Varför? Jo för att fotocellerna inte känner av ett tunt litet koppel och ibland inte ens en liten hund. Sensorerna sitter ofta med ett litet mellanrum och där kan kopplet då vara och inte bli registrerat. Hunden blir alltså kvar i hissen när den åker ner och ett rullkoppel går ju inte sönder i första taget. Här vet ju ingen exakt vad som hände men troligtvis pressas hunden ut ur hissen och in i schaktet pga att den sitter fast i kopplet, strypandes. När den sen hänger i schaktet sprattlar den såpass mycket att den lyckas ta sig ur halsbandet, trilla ner på hisstaket och sen vidare (vid sidan om hisskorgen) ner i schaktgropen. Detta är ett fall på cirka x antal meter. Även denna hund klarade sig någorlunda oskadd men det är inte alltid fallet.

Det händer att hundar stryps ihjäl innan kopplet går sönder, om det ens gör det. Och om det inte går sönder så händer det att hundens huvud slits av från kroppen. Hursomhelst är det inte en trevlig död och det är vanligare än man kan tro. Hissar, rulltrappor och andra mekaniska färdmedel är inget som hör till vanligheterna för en hund och det är vårt ansvar som hundägare att se till att hundarna får en säker resa. Att de tar sig in och ut på bästa sätt och att det inte händer dem något.

När jag och Nale tar hand om Tova och Gessie ställer vi oss alltid för de automatiska dörrarna och väntar på dem när de tar sig in eller ut ur hissen. Svårare än så är det inte. Kliv alltså aldrig i eller ur hissen före din hund. Aldrig! Ta heller aldrig för givet att din hund förstår vad ni gör när ni åker hiss för det gör den förmodligen inte.

Hissarna i sig är det inget fel på och inget vi kan lägga någon vikt vid när det gäller en sån här sak. De är gjorda för att transportera människor och fungerar för det mesta alldeles utmärkt för det. Att sätta något slags djurskydd på dem tycker jag inte är relevant, det är vi som ägare till våra djur som får ta ansvaret att allt går till som det ska. Kan man inte se till att sin hund är säker, då kanske man inte ska köpa sig en från första början. Lär även era barn att åka försiktigt nu när de släpar på pulkor, bär långa halsdukar osv.

Glöm för guds skull inte rulltrapporna heller. Nale såg för ett tag sen en hund som förmodligen fastnat i rulltrappan i Farsta. Ingen rolig syn. Lyft din hund eller ta trapporna eller hissen, men se då till att du åker hiss med vett.

Tack för mig!
Hissflickan