Igår morse kastades jag rakt ut för ett stup och blev sen sittandes på en stol med tom blick. Ingenting hände, ingenting kändes. Jag försvann. Grät floder av ingen anledning och klarade inte ens av att göra noll. Livet blev för mycket.
Efter att ha legat apatisk i Nales famn ett par timmar tog vi oss ut och gick en promenad i skogen. Målet var Kärringkärret för att där visa björken som pappa ristade in M ♥ L i för 30 år sedan då de flyttade hit. Några år senare fick även mitt och Jockes namn märkas upp under deras. Våra initialer är väl gömda från stigen så det är bara vi som vet var de sitter.
Enligt sägen ska en ko ha gått ner sig i kärret för en herrans massa år sedan. Kons kärring försökte dra upp den men misslyckades och de båda drunknade. So sad.
Snipp snapp snut så var sagan slut.
SV: Jag har för avsikt att ge dig ett seriöst svar på det du skrev i min blogg, men jag vill först och främst fråga: Brukar du läsa min blogg?
Jag har snubblat förbi någon gång tidigare och jag vet att du trycker mycket på gebusfrågan och inte nödvändigtvis bryr dig om färgerna dina barn kläs i. Jag tycker det är bra! Och jag tycker det är trist att färger, mönster och diverse figurer är så uppdelade och ska tilltala killar ELLER tjejer och inte barn som grupp, oavsett kön.
Jag tyckte det var onödigt av dig att bry dig om en sån sak som vad som står på kvittot eftersom det i sig inte säger något alls om det du köpt. Det är oväsentligt.
Jag har svarat i min blogg.