Månadsarkiv: januari 2012

Hjälp! Söker något ni kanske har

Nu är det såhär va, att morsan fyller snart år och hon önskar sig något som inte längre produceras eller säljs. Någonstans. Det är margaritaglas från Leonardo som för ett par år sen såldes på Åhléns och som hon är oerhört förtjust i. Hon har haft sex stycken i sin ägo men ett har tyvärr gått sönder så nu letar jag efter att fem återigen ska bli sex, eller ännu bättre, fem blir sex blir tolv!

Eftersom det verkar omöjligt att hitta dessa glas till försäljning vänder jag mig nu till den vida webben och alla er där ute. Har ni dessa glas hemma? Känner ni någon som har dessa glas hemma? Står de och samlar damm? Vill ni sälja? Vill någon ni känner sälja? Om svaret på någon av dessa frågor är ett ”ja”, please let me know. Det skulle göra mig glad men framförallt skulle det göra min mamma så himla glad och tacksam.

Help me out!
Spread the word!

Smile to the camera

Här är ett stycke film med typ allt som ryms i mitt Photo Booth från 2011. Resor, plugg och blått hår. Vsg och ta en titt.

Foodilicious

Sov tre timmar på eftermiddagen och nu är jag så jävla hungrig. Ni vet när man är sjuk och helt plötsligt blir sugen på ALLT som finns och man åker till affären och kommer hem med två fulla kassar som ser ut att ha inhandlats av ett adhd-miffo (läs: lismilf) high on life (or whatever suits you (ja, jag censurerade för allas bästa, detta är en drogfri blogg)) looking for something to stoppa i alla hål.

Men jag har inte varit på affären och kommer sannerligen inte orka ta mig dit. Det jag har hemma är två piroger i frysen (hemmagjorda, inte Gorby’s (aka microfittan) thank you very much) och en halvfull påse salt- och vinägerchips. Men guu asså Gorby’s hahahahaha. När man som jag vuxit upp i stallet istället på 90-talet kan ni ju tänka er vad jag åt till middag varenda eviga dag i ”Smedjan” där det fanns micro till förfogande (godismaskin också, såklart). Japp, jag åt Gorby’s till förbannelse, jag VAR nog en Gorby där ett tag. Billy’s Pan Pizza kom lite senare men jag var ej så förtjust i denna fyrkantiga deg med dessa stenhårda små skinkbitar på, i och under. Vegetariska varianten som kom ett par år senare svalde jag med hull och hår, men fram tills dess var Gorby’s my kind of deal.

Tänker fan dra en ganska äcklig Gorbyhistoria. Ja det tänker jag!

En äcklig Gorbyhistoria
En barndomsvän till mig hamnade på fest någon gång under högstadiet i okänd persons föräldrafria hus. Rätt mycket alkohol hade konsumerats trots ringa ålder och hon + annan vän gick bananas på en hel påse Gorby’s innan de däckade i sängen som tillhörde de ej närvarande föräldrarna. Minns ej vem som vaknar först men denne möts av en spyfest utan dess like. Nerspydd säng, heltäckningsmatta, gardin osv etc vilket i sin tur får den andre att även den börja spy, hejdlöst. Alltså, Gorby’s i flytande form överallt i en främmande persons föräldrars sovrum. Ridå.

p.s Är mest sugen på skaldjur. d.s

God morgon ångest

Idag fungerar jag tydligen inte, alls. Det som imorse fick mig att ta mig upp för att tvätta var den sista lilla gnistan och nu är den som bortblåst. Jag blir hemma idag. Under täcket.

20120105-091520.jpg

Ett pris i frågor

Fick ett fint pris av R för ett tag sen som jag inte haft någon tid att svara på, men nu ligger jag ju här och väntar på att det ska sluta regna så jag kan ta mig en promenad och då passar det alldeles utmärkt. Att svara alltså. För priset var att svara på några frågor.

Varför började du blogga?

Den här frågan har jag svarat på många gånger, både i tal och skrift, men jag gör det gärna igen! Om jag tänker efter var det ett bra tag sen jag gjorde det så en uppfräschning av mitt eget minne skadar inte.

När jag var yngre försökte jag mig på det där med att skriva dagbok. Hade söta små dagböcker med lås på där jag skrev vem jag var kär i och annat trams men det kändes aldrig äkta, inte ens när jag skrev om min första kyss. Det var ju på riktigt men kändes tomt på något sätt, som om alla andras dagböcker var fyllda med så mycket mer innehåll och verklighet än det jag skrev. Minns en sida där jag skrivit att jag är ledsen över att mamma och pappa bråkar och att jag är rädd att de ska skilja sig. Den texten är ej skriven med sanning. Jag förstorade upp bråket i text och låtsades vara hjärtskärande ledsen för att jag skulle få skriva något som kändes ”äkta” och som skulle passa in i en ”riktig” dagbok. Då gick jag i trean.

Jag blev äldre, och hur jag än försökte förvandlades mina dagböcker bara mer och mer till något almanacksliknande och lusten att skriva blev mindre och mindre. Ett tag tvingade jag mig själv att skriva, satt och letade efter känslor som skulle passa in i en dagbok men ur mig kom ingenting och jag fyllde sidorna med vad jag hade gjort under dagen. Skola, stall, mat, umgänge. Inga flödande texter om känslor utan endast saklig info.

Ända fram till gymnasiet fortsatte detta men någon gång under högstadiet gick jag över till filofax och noterade alla mina dagar där istället. Slapp prestationsångesten över att försöka poor my heart out i en bok med tomma rader och fyllde de små raderna kravlöst. Minns alla tomma ark jag och mina vänner fyllde med text i varandras filofaxer, kärleksförklaringar, skvaller och annat och för mig blev det en bättre dagbok än en ”vanlig”. Men åter till gymnasitet. 1999. Staljplejs hade blivit Lunarstorm. Lunarstorm hade skaffat dagboksfunktion. Jag började skriva dagbok. Igen. Fast helt öppet för alla att se. Inte alla, men mina vänner. Och helt plötsligt blev det enklare att skriva och även fast det för det mesta handlade om saker jag gjort smög sig ett och ett annat inlägg om känslor och åsikter in. Hemliga och privata saker lindades in i texter som ej blev för självklara och jag kunde äntligen lätta på trycket inom mig efter alla dessa år.

Från att ha börjat med dagbok någon gång under 1999 tog det 7 år innan jag startade en blogg. Jag har för mig att jag var lite emot konceptet ”blogg” och att det var därför det dröjde innan jag slet mig från Lunarstorm/Playahead. Men det gjorde jag, i juni 2006 skapade jag ett konto på blogg.se och sen var det kört! Och på den vägen är det. Från en liten fyrkantig dagbok med hästar och hänglås till wordpress på den stora vida webben.

Mina första inlägg på mina bloggar:
http://jossex.blogg.se/2006/june/
http://jossex.blogspot.com/2007/08/number-fucking-one.html 
http://jossex.com/2011/03/13/ut-med-det-gamla-in-med-det-nya/

 

Vilka bloggar följer du?

Denna tjej är ju ingen riktig bloggtjej längre. Runt 2007/2008 var jag manisk, läste säkert 30 bloggar om dagen och mina kvällar bestod endast av detta och att kommentera i och runt dem. Nu för tiden läser jag i princip bara mina vänners bloggar och tittar i någon tumblr hit och dit med halvnakna killar och fina bilder. Det känns skönt, det var alldeles för stressigt att hinna med allt detta bloggande och det krävde alldeles för mycket tid. Dock att jag går in på olika bloggar då och då och ”tar igen” lite missad text, men det är sällan.

 

Favoritfilm?

Det här kan vara världens sämsta fråga. Varför? För att den är omöjlig att svara på! Jag ÄLSKAR film. Allt från skitnödiga kulturgrejer till menlös action. Klart att det finns filmer som ger mig extra mycket gåshud men de är också många. Jag har säkert 50 favoriter, minst.

 

Vilka länder drömmer du om att besöka?

Först och främst Japan. Hmm… har ej superkoll på vilket land jag verkligen vill till i Sydamerika men jag vet att jag vill dit. Sen har vi Frankrike och Italien. Tror att det är dessa länder jag är mest sugen på att beta av. Det finns ju även fler länder jag vill till, typ ALLA HELA VÄRLDEN!!!!

 

Fem som får pris av mig:

Erika
Donny
Isabelle
Josefine
Malin

Jag vet att ingen av oss är sugna på denna typ av kedjebrev så gör vad tusan ni vill av detta! Vägrar ge er en personlig motivering var till varför jag just valde er, det räcker med att jag älskar er.

Nä nu jävlar

Efter två månader utan träning, två månader med alldeles för mycket jobb, två dygn nyårsstress och två dygn post nyårsstress i sängen klev jag i måndags kväll upp och rätt ner i träningskläderna. Tog med mig världens bästa pepp (min kille) och drog ut och sprang 7 km.

S J U  K I L O M E T E R  i en kropp som kändes, eller snarare känns, som en deg. En seg jävla deg som torkat på ett par ställen och blivit stenhård, framförallt i ryggen. Men det gick! En del värk uppenbarade sig på ett par ställen och jag blev fullkomligt utmattad senare på kvällen men:
JAG TOG MIG UT!

Efter en dags vila fortsätter det nu. Snart en promenad och senare gymmet. Dock att ett corepass inte suttit fel idag!
Mvh Ringaren av Notre Dame

Snabba pengar

Det var ett tag sen jag stötte på ett original på tuben. Original och original, ett psykfall går också bra. Nu är det ju såklart synd om folk som har det svårt och helt enkelt har hamnat på sniskan, men jag kan ej låta bli att förundras över den man jag hamnade mitt emot förra veckan. Lyssna och se.

Kan säga att det inte var över när jag slutade filma utan han gav sig då på de två, fram tills då, oförstörda tonåringarna som klev på. Eller ”blonda nazisthoran” som han valde att kalla dem. Herre. Gud.

Tjugo lax ett dussin

Såhär har jag spenderat första dagen på det nya året. I säng med världens bästa kille.

20120101-222928.jpg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.