- Datorfläktsurr *sliter av mig håret*
- Tak- och bordsfläktar och/eller ljudet från en AC
- Naglar mot svarta tavlan
- Alarmpipet från en timer
Det är varmt och på det har jag feber. Malin sover bredvid mig men jag lyckas inte få upp mitt högra ben i en bra ställning i det obekväma bussätet och går miste om några timmars sömn. P3s dokumentärer tråkar för stunden ut mig och jag kan inte bestämma mig för vilken lista eller vilket album jag ska lyssna på. Kör istället på wild cardet ”shuffla hela jävla iPoden”.
Den thailändska landsbygden susar förbi utanför fönstret och jag vänder mitt ansikte mot den lilla fläkt som ska kyla ner vår del i bussen. Då hör jag för första gången tonerna av stråkarna i Buffalo Blues. De fångar genast min uppmärksamhet och när basen drar igång reser sig håret på hela min kropp. Kan inte förklara känslan i denna stund men allt blev bara så jävla bra, trots svettig V.I.P buss och febriga tankar. Ledigheten, sällskapet, livet. Var så sjukt tillfreds. Påminns alltid av denna stund när jag hör Maskinen nu. Det tackar jag för.
Natten mellan lördag och söndag då jag precis lyckats få mig någon timmes sömn ringer det på dörren. Jag tar mig upp ur sängen något förvirrad och smyger fram till dörren för att ta mig en titt på spöket på andra sidan dörren genom titthålet. Där finns såklart inget spöke utan min bror. Han kom på den lysande idén att sova över hos oss då vi citat ”bor så nära”. Jo visst, stig på stig på. Han sätter sig i soffan, något svajande, och informerar Malin på bästa sätt att han är här och hälsar på: Hej det är Jocke! Jo tack vi vet.
Efter att ha övertalat min 196 cm långa bror att inte sova på vår lilla 2-sits soffa utan istället bädda ner sig på extramadrassen börjar det, fnissandet. Först lite diskret men efter en stund kan han inte hejda sig och utbrister: IT’S CATURDAY!
Bror: Vet ni vilken dag det är?
Jag: Näää….
Bror: IT’S CATURDAY!
Bror: Malin vet du vilken dag det är?
Malin: Is it caturday?
Bror: IT’S CATURDAY!
Och så fortsätter det i en kanske 5 minuter innan tröskverket drar igång. God natt? Jomenvisst!

Behöver slemlösande och skavdämpande. Måste svälja varje sekund annars kvävs jag i mitt eget slem. Måste hosta var tionde sekund för att min högra halsmandel skaver så mycket att jag annars får tvångstankar om att köra ner hela handen i halsen och klia på den. Jag har varken slemlösande eller skavdämpande vilket resulterat i ytterst lite sömn de senaste två nätterna vilket i sin tur resulterar i en totalt orkeslös, febersvidande kropp. Addera en trött rygg på det också.
Klockan 15:00 ska jag träffa en läkare på vårdcentralen. Ska tvinga till mig ett odlingsprov eller två för att se om jag har någon bakterie jag kan få medicin mot. Det är säkert bara ett seglivat virus men en kan ju hoppas. Har fan haft problem med halsen sen i februari och det är ej okej.
Efter en sömnlös natt lyckades somna om nu på morgonen men strax efter klockan 09:30 drog byggjobbarna igång med renoveringen av lägenheten bredvid. Det bankas och skrapas och dunkas och ja, ni vet. Renoveringsljud kan vara ett av de värsta oljud jag vet. En gång fick det mig till och med att ta mitt pick och pack och dra, lämnade Hammarbyhöjden och flyttade hem till föräldrarna i Norsborg. Då är det illa.
KLAG KLAG KLAG! Ska sluta förpesta er med klag nu.
Hejdå.
p.s
Tänk om jag har någon jätteläskig thaibakterie? HJÄLP!!!
Den där när man får höra att man bara ska hålla tyst en minut. Och lyssna. Lyssna på vad personen mitt emot en har att säga. Dessa starka ärliga ögon som ser rätt in i en och en våg av komplimanger når ens medvetande. Den. Känslan.
Allt det Josefine sa till mig i fredags vill jag bara köra ”spegeln” på och skrika ”TILLBAKAKAKA”. Allt det jag tänkt och tyckt om henne får jag höra från henne och att hon tycker det om mig. Hur kan hon tänka så om mig när det är jag som tänker så om henne? Och där ska jag stå och ta in allt fint som sägs om mig, suga åt mig det när jag är så fruktansvärt dålig på att ens förstå en komplimang. Men den tog. Och mitt hjärta blir varmt.
Du <3
Trots migrän åker denna superkvinna ner till Malmö och spelar skivor en hel natt. Bra jävla musik. Och det där fantastiska leendet. Älskar när hon skrattar!
För ett sisådär halvår sen tog mitt bästa schampo och balsam slut, 1 liter av varje som hade tjänat mitt hårsvall väl sen augusti 2009. De senaste månaderna har mitt hår varit otroligt ledset eftersom jag inte haft råd att köpa dyra hårprodukter men igår när jag kom hem från jobbet stod det en svart tygpåse på hallgolvet innehållandes mitt hårs guld. Gissa om jag blev glad! Hela vägen från Amerika har de färdats och nu är de äntligen mina. Kunde inte låta bli att ta en dusch igår kväll och genast kändes mitt hår som den lenaste babyrumpan. Ja vem vill inte ha en babyrumpa på huvudet så säg?
Tack mamma och pappa!
Ett kort utdrag ur min första uppgift i ämnet litterär gestaltning. Det ska föreställa den första raden ur beskrivandet om mig själv. Varsågoda!
”Jag, tjejen som borde bära gycklarhatt då mitt liv känns som riskornen i en jongleringsboll.”
Vet inte riktigt vad det blev av den här uppgiften men jag hoppas att den duger. Att jag duger. Att all den här prestationångesten inte är befogad och att jag snart kommer veta bättre.
Förhoppningsvis kommer ni om 10 veckor fullkomligt fängslas av mina gestaltande texter här i bloggen. Håll tillgodo!
Det finns ett par saker jag inte förstår mig på, att låta bli att svara när ett hemligt eller okänt nummer ringer är en av dem. Du äger en telefon som är till för att folk ska kunna nå dig på och du vägrar svara? Det går inte ihop. När blev det populärt att skita i att svara pga ”jag vet inte vem det är”? Om man inte vet vem som ringer är det ju bara att svara så har man informationen inom 5 sekunder. Inte sant?
Jag har hört argumenten ”men det kanske är x som jag inte vill prata med” eller ”det är säkert någon som vill sälja något” och om fallet nu är så är det väl bara att svara och sen lägga på luren när man hör vem det är på andra sidan. Man kan även tala om för den som ringer att man inte vill att denne ska höra av sig alternativt att man inte är intresserad av att köpa något. Visst är det allas rätt och vilja att göra precis som man vill men att strunta i hemliga och okända nummer pga att de är hemliga eller okända är ganska larvigt tycker jag. Nu räknar jag självklart inte med personer som på riktigt är förföljda av obehagliga människor och som faktiskt har problem med att hålla sig gömda från dessa, utan bara everyday people som nojjar över dolda nummer.
Kanske är det för att jag tar för givet att folk ringer för att de vill just mig något oavsett känd eller okänd och för att jag dör av nyfikenhet om någon med hemligt nummer ringer. Jag vill veta vem det är med en gång! KANSKE ÄR DET NÅGON SOM VILL BJUDA MIG PÅ EN RESA TILL MÅNEN och den chansen vill jag ju inte missa för något i världen.
Något jag däremot kan göra är att låta bli att svara när jag ser att det är någon jag inte vill prata med som ringer. Gott så.
Igår spelade Urban Cone på Debaser Slussen och det var som vanligt riktigt bra. Eller nej, det var faktiskt snäppet vassare än sist! Kom fram till att jag sett dem spela fem gånger på typ ett halvår och nu vill jag se dem spela på festival!
Och vi fick asfina pins av Jacob. Jippie!