>
>
>Om man (jag) skulle ta och skriva ett par rader. Dock att man (jag) inte har en enda aning om vad man (jag) ska skriva. Vädret suger för andra dagen i rad så idag har vi suttit på en restaurang med våra dattys hela dagen. Hela lilla familjen. Vi har även bestämt att dra från Koh Tao på onsdag och ner till Phuket där solchanserna verkar vara störst. Ej Patong. Aldrig Patong igen. Det blir någonstans mellan Karon och Kata Beach istället. Intressant. Vi ska även ut på lite äventyr som typ besöka Phuket Town där jag faktiskt aldrig varit. Dbk.


>
>När jag känner suget i hjärttrakten dra sig närmre och närmre den punkt där det känns allra mest och känslorna försvinner i avgrundsdjupet och slukas av mörkret börjar jag gråta. Tysta tårar rullar återigen nedför min kind. Denna känslostorm som svider likt ett brinnande klot och som bara går upp i rök och trots att det bara lämnar ömma kanter kvar är vetskapen om det starka jag nyss kände så påtaglig att jag fortfarande känner det överallt, i hela mig.
>Tillstånd jag ej klarar av i detta land: bakfylla.
>Är sur över att inte må riktigt bra. Halsen konstlar, balanssinnet har kajkat ihop och så är jag förjävla trött hela tiden. Orkar inte flänga runt mer just nu så det ska bli skönt att dra till Koh Tao imorn och stanna där i 3 veckor. Kanske lyckas jag bli frisk då?
>Vid ett matställe håller fyra kattungar, tre veckor gamla, hus. Så små och så söta. Vi har döpt dem: