josefine johansson

Inlämning av ansökan: 09:00 – 12:00

Utlämning av klara visum: 14:00 – 16:00

Vi kommer dit strax efter 12 och tar en nummerlapp och inser att det är en kö på cirka 30 personer. Vi sätter oss ner. Småpratar lite med folk runtomkring som glömt ta med två foton, haft en liten spricka i sitt pass och andra saker som gjort att de inte fått ansöka om visum och vi skrattar lite gott åt detta. Byter nummerlapp med en kvinna som är där för att hämta ut ett pass och vi kommer lite längre fram i kön. Malin kilar iväg till 7eleven en sväng för att köpa något ätbart och då slår det mig, mitt i en historia jag får berättad för mig om en man som ej fick visum och skulle gifta sig om 4 dagar, att jag HAR GLÖMT MITT PASS!!! Det låg i plastfickan med alla andra dokument men nu ligger det inte där, för jag såg det inte tidigare på morgonen när jag la ner fotografierna.

PANIKEN!!!!!

Jag ringer Malin som fortfarande är på vift, möter henne halvvägs till 7eleven, ger henne nummerlappen och springer till tunnelbanan. Jag är på väg att bryta ihop men sväljer gråten och väntar. Fruängen 3 min. Det tar en evighet. Hoppar på och det känns som att allt går i snigelfart fastän tiden bara rusar iväg. Gamla Stan. Kastar mig ut ur tuben och hinner precis in genom dörrarna på Hagsätratåget när de stängs. Två stationer till. Springer hem och hittar passet på bänken i köket. Springer sen tillbaka till tuben. Hässelby Strand 1 min. Det tar en evighet. Hoppar på och hoppar återigen av i Gamla Stan. Tåget mot Mörby Centrum kommer med en gång och jag kliver på. Det går sakta, klockan tickar. Äntligen Stadion! Jag springer i snömodden med mina klumpiga gummistövlar och kommer fram till Ambassaden 12:55. Jag klarade det!

Malin har under tiden kört byteshandel med en hel hög av nummerlappar och står nu med nr 63 i handen när jag kommer in och ser att det är nr 61 som behandlas. Vilken rysare! Nöjd och belåten kliver vi fram till luckan med alla papper ifyllda och dubbla kort och pass och allt som man ska ha. Men det var tydligen inte rätt. Ansökningarna vi skrivit ut från internet är gamla och vi måste fylla i nya, så vi sätter ner oss och gör detta och blir försäkrade om att vi får hjälp när vi är klara. Men det får vi ju såklart inte eftersom de ska ät lunch och kommer tillbaka kl 14. 50 minuters väntan i ett fuktigt litet rum.

Minuterna tickar och folk som ska hämta ut sina färdiga pass börjar strömma in i lokalen. Det är vi och ett par till som inte hann lämna in sina ansökningar som står först i tur med att göra det innan utlämningen börjar. Klockan slår 14 och vi lämnar återigen fram våra blanketter, foton och pass och fan och hans moster och då visar det sig att mitt pass inte är tillräckligt stabilt och har en yttepytte spricka som gör att de vägrar att ta emot min ansökan. DE VÄGRAR TA EMOT MIN ANSÖKAN!!!! Jag håller på att tappa greppet fullständigt och vill bara skrika tusenmiljoner fula ord rakt ut så hela världen hör men det gör jag inte. Frustrationen, ångesten, hopplösheten. Jag vill sjunka genom jorden.

Det fanns inte mycket annat att göra än att åka raka vägen till polisen och ställa sig i kö med 40 nummer framför och vänta på att få göra ett nytt pass. Det var precis vad jag gjorde.

Gånger jag ville gråta denna dag: hela tiden

Antal väntande minuter: ca en miljard

Betyg på denna dag: ett stort jävla IG